Var det rätt av Aftonbladet att gå ut med de mordmisstänktas religionstillhörighet? Var det fel av Sydsvenska dagbladet att inte gå ut med uppgiften om att en av de misstänkta hade en hemsida där han öppet riktade hat mot homosexuella? Diskussionen i Sr´s program Medierna tog de upp svåra publicistiska överväganden som tidningarna ställdes inför. Aftonbladets försvar till deras ställning i frågan var att religionstillhörigheten var en intressant bakgrund och att man skulle visa en falsk bild om man inte tog med det. Om det skulle visa sig att de hade fel så skulle det bara vara att skriva det i senare artiklar. Sydsvenska dagbladet däremot tyckte inte att det fanns täckning för att det var ett hatbrott och då ville de inte ta upp den vinklingen. De har principer kring publicering som gäller känsliga frågor, t.ex. trosinriktning. I spelreglerna (10) så tas det upp att religionstillhörighet bara ska nämnas om det är relevant och inte vara ”missaktande”. Om hotbilden var hat mot homosexuella då är det relevant men om det visar sig vara fel så är blir det bara en negativ bild på den misstänktes religionsgrupp. Olsson tar i son bok upp de dilemman som finns i den här frågan. Å ena sidan lyfter han upp vikten av att släppa fram främlingsfientliga argument så att åsikterna kan belysas och bemötas med fakta. Annars finns risk att fördomarna frodas och osanningar florerar. Å andra sidan har vi risken att det kan uppfattas som hets mot folkgrupp och att rasister blir uppmuntrade. För att minimera dessa risker visar Olsson på vikten av att journalisterna tar upp brutalitet och brottslighet från alla grupper i samhället. ”Om den bedömer främmande kulturer efter andra normer än den svenska blir effekten att man underblåser rasism och främlingsfientlighet (Olsson, 2006, s.163). I det här fallet hade den anklagade frivilligt gått ut offentligt (på sin hemsida)och berättat om sina ståndpunkter och då får man enligt Olsson vara beredd på att media kan gå igenom dessa (Olsson, 2006, s.168).
Aftonbladet skrev i det här fallet inte ut namnet på de misstänkta. Jan Helin, deras ansvarige utgivare, tyckte att de lika gärna kunnat göra det för det är ju hur lätt som helst att få tag i den uppgiften på nätet. Det leder till frågan om medier ska skriva ut namn på misstänkta brottslingar. Det finns olika ställningstaganden i denna fråga. Medieprofessor Stig Hadenius menade att det fanns flera skäl till att publicera namn på brottslingar. Det skulle kunna hjälpa vittnen att inse att de har värdefull information och att det skulle kunna hindra brottslingarna att utföra fler brott. Ett annat skäl han hade var att de skulle hindra oskyldiga att bli misstänkta. Det skälet används även av den andra sidan som tycker att publicerande av namn riskera att oskyldiga pekas ut. Författaren Börge Hellström tror inte att man genom att namnge brottslingar hindrar dem att återfalla i brott. Han tror att det tvärtom kan leda till att skammen ökar och att det leder till mer aggressivitet. I spelreglerna (7) så uppmanas journalisten att överväga noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd”. Men det står även att om det ligger i allmänintresset att det blir offentligt så kan det vara okej. Enligt Olsson så är trenden de senaste 25 åren att kvalificerade/notoriska brottslingar får tåla att det skrivs om dem i pressen. Däremot har hänsynen ökat till brottsoffren (Olsson, 2006, s.211).
Jag tycker att det är intressant men svåra frågor. När det gäller fallet om de mordmisstänktas religionstillhörighet kan jag tycka att det kanske är onödigt att ta upp innan det är säkert vad som låg bakom mordet. Om så är fallet att religion låg bakom så är det viktigt att belysa dessa faktorer men innan det är klarlagt tror jag det bara kan leda till större skada än nytta
När det gäller att namnge brottslingar så är jag lite kluven. Om det är bevisat att någon är skyldig och det kan hindra att brott begås igen så kan det vara befogat att namn sätts ut.
Referenser
Att inte publicera namn kan underlätta mord (Stig Hadenius DN, 15/4 2008)
Medierna borde publicera namn oftare (SvD, 15/4 2008)
Olsson,R Anders. Yttrandefrihet & tryckfrihet. Studentlitteratur, 2006.
Spelregler för press, Radio och TV
http://www.sr.se/sida/LaddaNer.aspx?ProgramID=2795 (Medierna 2009-01-31)
Hej!
SvaraRaderaVäldigt intressanta teorier du fått fram. Det är ett väldigt svårt ämne och det finns många för- och nackdelar, helt klart. Den bit som du tagit med av det som stod i Olssons bok, speciellt den om att de publicerat sina åsikter offentligt och då får stå för att media kan se det, känns väldigt relevant och tänkvärd. Det var faktiskt en reflektion som jag inte själv tänkt över så jag uppskattade att du lagt fram den.
Det var också bra att du kom in på frågan om att publicera brottslingars namn och att du använde olika källor för att diskutera frågan framåt.
Avslutningsvis la du fram dina egna åsikter och personligen hade jag gärna sett att du grävt ännu djupare. Vad anser du om fakta du lagt fram innan? Vad anser du om namnpublicering och tycker du att de får stå ditt kast när de publicerat sina åsikter på sin blogg, en offentlig plats?
I stort tycker jag att du gjort det här riktigt bra, men ännu mer av dina egna tankar hade jag gillat!
Tack för god läsning /Johanna Molin
Det här med att publicera religionstillhörighet (pressetiska reglerna nummer 10)eller inte är något jag också funderade en del på. Jag håller med dig om att det alltid vore bäst att vänta tills man är helt säker innan man skriver något och det är klarlagt om det var trosuppfattning som låg bakom mordet.
SvaraRaderaMen i det här fallet var diskussionen redan igång ute på nätet. Vad jag förstår var det ingen på nätet som lät någon representant från de misstänktas trossamfund komma till tals, om man bortser från en av de misstänktas blogg. Är det inte viktigt att våra dagstidningar faktiskt ser till att de får den möjligheten? Det gäller förstås att verkligen göra det på rätt sätt , som Olsson skriver så finns det en hel del dilemman. Så för mig handlar egentligen den stora frågan här om vi ska strunta i att det förekommer parallella diskussioner på nätet och låtsas att de inte finns. Och om vi väljer att ta upp diskussionen, hur ska vi göra det på bästa sätt?
Det här är precis som du skriver, spännande men svårt. Jag har terroriserat alla jag känner senaste tiden för att höra vad de tycker. Alla känner precis som du och jag att de är kluvna. Det finns uppenbart inget facit på vad som är rätt fel. Vi måste ta ställning varje gång det händer.
Ditt inlägg är lätt att ta till sig och det är lätt att hänga med i dina tankegångar.
Tack för intressant läsning!
Kristina Bennet Westre
Hej! Bra inlägg Birgitha. Du förklarar utförligt för för- och nackdelar med de olika komplikationerna kring det nämnda fallet med hjälp av uttalanden och spelregler. Detta gör att informationen som skrivs blir mycket trovärdig, stort plus.
SvaraRaderaMen jag skulle vilja se dina egna åsikter lite mer invävda i hela texten istället för en sammanfattning på slutet.
När det är en blogg får man ju vara lite mer personlig.
Hur som helst ett väl skrivet inlägg som väcker till tankar.
/ Fredrik Palmqvist