Blogg C: NÄR BLIR JOURNALISTIK FIKTION?
Seierstad, Åsne, Ängeln i Grozny:
Dem första boken jag läste var Ängeln i Grozny och där berättar Journalisten Åsne Seierstad från Norge om kriget i Tjetjenien. Först får vi följa med henne när hon som ung korrespondent åt norska Arbeiderbladet var stationerad i Moskva. Hon reste till Tjetjenien, Kaukasus, 1994 då republiken Tjetjenien blev invaderade av ryska styrkor. Under två år rapporterade hon från det tjetjenska kriget. 2006 återvände hon till Ryssland för att följa upp vad som hänt sedan sist hon var här. Nu var det förbjudet för journalister att åka till Tjetjenien så Åse Seierstad smugglas in som bondkvinna. Fokuset i boken ligger på vad som händer med barn som växer upp i krig.
För mig var det en skrämmande påminnelse om vad som hänt och händer i ett land nära oss och i nu tid. Visst har jag hört talas om kriget i Tjetjenien men genom att Seierstad skriver så beskrivande och levande så är det lättare att förstå även den politiska situationen. Det känns stundvis som en reseskildring (litterär journalistik), när jag som läsare får möjlighet att följa med till krigsområdet. Seierstad tar lite väl stora risker när hon gör allt för att vara så nära ”kriget” som möjligt. Jag kan tycka att det är lite dumdristigt ibland men sedan är det lite imponerande att hon drivs av en sådan vilja att få fram ”sanningen”. Jag har själv erfarenhet att bo och arbeta utomlands i krigsdrabbade områden och kan känna igen mig litegrann. Drivkraften är viljan att göra gott och berätta om det som verkligen händer och sker men jag tror även att äventyrslystnad är drivande. Min plan var inte att läsa hela boken men jagblev ”fast” för det var så intressant och spännande. Jag tycker att Åse Seierstad sätt att använda ”New Journalism” är ett utmärkt sätt att förmedla den här sortens budskap. Det kan få människor som mig, som kanske inte orkar sätta sig in i djupa och tunga politiska artiklar men tycker det är intressant att läsa om hur människor lever. Då får man in både det folkbildande om det om publiken borde läsa om och det kommersiella, i vad vi vill läsa (Nygren, 2008. s.121)
En annan bok jag läste var Thomas Sjöbergs Barnflickan i Knutby: dramadokumentär. Den här boken är en dramatiserad skildring av ett av de rättsfall som blivit mest uppmärksammad i modern tid. Vi får följa barnflickan Sara Svensson i det som hände innan mordet på Alexandra Fossmo, själva mordnatten och när hon grips några dagar senare. Genom att utgå från polisens undersökningar, domstolsförhandlingar, intervjuer och resor, bandupptagningar och videorekonstruktioner försöker Journalisten Thomas Sjöberg ge en bild hur barnflickan upplevde det som hände. Även om jag följde med på nyheterna när det här hände 2004 så blir man fortfarande förstummad att något sådant här har hänt på riktigt. Jag är själv uppväxt inom Pingströrelsen och varit, och är, aktiv både i lokala Pingstkyrkor och i Pingströrelsens ulandsarbete. Även om det finns vissa delar (Gudstron och viljan att göra gott och hjälpa andra) som jag kan känna igen så måste jag säga att det mesta som skedde i Knutby (Otrohet, sätta människor på ”piedestaler”) är helt från de erfarenheter som jag har. Även om boken är skriven i romanform (litterär journalistik) så är det ändå ganska tydligt att det är en rapport av en journalist (journalistisk litteratur) från en ”riktigt” fall. Bl.a. alla utdrag från mobilsamtal som klippts in lite nu och då.
Nu läser jag Katarina Wennstams En riktig våldtäktsman. I den här boken, som är som ett långt reportage (journalistisk litteratur) försöker Katarina Wennstam genom intervjuer och efterforsningar komma fram till samhällets syn på våldtäkt. Hon försöker ge en samlad bild på gärningsmännen. Vilka är dem? Vad driver dem? Hur uppfattar vi dem? Katarina Wennstam har jobbat mycket med frågor kring våldtäkt, böcker och tv program, och det märks att hon är insatt i ämnet. Hennes eget engagemang lyser starkt igenom och det märks att det är frågor som hon brinner för och har åsikter om. Jag tycker att det ger en extra bra dimension att hon delar med sig av egna erfarenheter och tankar kring ämnet. Nackdelen med att det egna engagemanget lyser igenom ganska mycket är att det tappar lite av journalistens uppdrag att vara ”oberoende från dem som bevakas” (Nygren, 2008. s.175). Svårt ibland att veta vad som är eget tycke och vad som är ”journalistiskt stoff”. Boken är otroligt intressant och tankeväckande men också otroligt jobbig att läsa. Hennes detaljrika berättelser om våldtäkter är ingen rolig läsning men viktigt att någon berättar om det jobbiga som alltför många kvinnor utsätts för. Mycket intressant när hon visar på den roll media har i dessa frågor och hur bilden av en våldtäktsman förmedlas och att den inte riktigt speglar verkligheten. Vem vill veta att en våldtäkt oftast sker i hemmet, av en vän eller anhörig, kanske välutbildad, trevlig och snygg blond svensk född man?
Lästa böcker:
Seierstad, Åsne, Ängeln i Grozny, Albert Bonniers förlag, 2008
Sjöberg, Thomas, Barnflickan i Knutby: dramadokumentär, Wahlström & Widstrand, 2005
Wennstam, Katarina, En riktig våldtäktsman, Albert Bonniers förlag 2005
Referensbok:
Nygren, G. Yrke på glid - om journalistrollens deprofessionalisering. SIMO Institutet för mediestudier, 2008.
