Mediernas etiska gränsdragningar

Var det rätt av Aftonbladet att gå ut med de mordmisstänktas religionstillhörighet? Var det fel av Sydsvenska dagbladet att inte gå ut med uppgiften om att en av de misstänkta hade en hemsida där han öppet riktade hat mot homosexuella? Diskussionen i Sr´s program Medierna tog de upp svåra publicistiska överväganden som tidningarna ställdes inför. Aftonbladets försvar till deras ställning i frågan var att religionstillhörigheten var en intressant bakgrund och att man skulle visa en falsk bild om man inte tog med det. Om det skulle visa sig att de hade fel så skulle det bara vara att skriva det i senare artiklar. Sydsvenska dagbladet däremot tyckte inte att det fanns täckning för att det var ett hatbrott och då ville de inte ta upp den vinklingen. De har principer kring publicering som gäller känsliga frågor, t.ex. trosinriktning. I spelreglerna (10) så tas det upp att religionstillhörighet bara ska nämnas om det är relevant och inte vara ”missaktande”. Om hotbilden var hat mot homosexuella då är det relevant men om det visar sig vara fel så är blir det bara en negativ bild på den misstänktes religionsgrupp. Olsson tar i son bok upp de dilemman som finns i den här frågan. Å ena sidan lyfter han upp vikten av att släppa fram främlingsfientliga argument så att åsikterna kan belysas och bemötas med fakta. Annars finns risk att fördomarna frodas och osanningar florerar.  Å andra sidan har vi risken att det kan uppfattas som hets mot folkgrupp och att rasister blir uppmuntrade. För att minimera dessa risker visar Olsson på vikten av att journalisterna tar upp brutalitet och brottslighet från alla grupper i samhället.  ”Om den bedömer främmande kulturer efter andra normer än den svenska blir effekten att man underblåser rasism och främlingsfientlighet (Olsson, 2006, s.163). I det här fallet hade den anklagade frivilligt gått ut offentligt (på sin hemsida)och berättat om sina ståndpunkter och då får man enligt Olsson vara beredd på att media kan gå igenom dessa (Olsson, 2006, s.168).

Aftonbladet skrev i det här fallet inte ut namnet på de misstänkta. Jan Helin, deras ansvarige utgivare, tyckte att de lika gärna kunnat göra det för det är ju hur lätt som helst att få tag i den uppgiften på nätet. Det leder till frågan om medier ska skriva ut namn på misstänkta brottslingar. Det finns olika ställningstaganden i denna fråga. Medieprofessor Stig Hadenius menade att det fanns flera skäl till att publicera namn på brottslingar. Det skulle kunna hjälpa vittnen att inse att de har värdefull information och att det skulle kunna hindra brottslingarna att utföra fler brott. Ett annat skäl han hade var att de skulle hindra oskyldiga att bli misstänkta. Det skälet används även av den andra sidan som tycker att publicerande av namn riskera att oskyldiga pekas ut. Författaren Börge Hellström tror inte att man genom att namnge brottslingar hindrar dem att återfalla i brott. Han tror att det tvärtom kan leda till att skammen ökar och att det leder till mer aggressivitet. I spelreglerna (7) så uppmanas journalisten att överväga noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd”. Men det står även att om det ligger i allmänintresset att det blir offentligt så kan det vara okej. Enligt Olsson så är trenden de senaste 25 åren att kvalificerade/notoriska brottslingar får tåla att det skrivs om dem i pressen. Däremot har hänsynen ökat till brottsoffren (Olsson, 2006, s.211).

Jag tycker att det är intressant men svåra frågor. När det gäller fallet om de mordmisstänktas religionstillhörighet kan jag tycka att det kanske är onödigt att ta upp innan det är säkert vad som låg bakom mordet. Om så är fallet att religion låg bakom så är det viktigt att belysa dessa faktorer men innan det är klarlagt tror jag det bara kan leda till större skada än nytta

När det gäller att namnge brottslingar så är jag lite kluven. Om det är bevisat att någon är skyldig och det kan hindra att brott begås igen så kan det vara befogat att namn sätts ut.

Referenser

Att inte publicera namn kan underlätta mord (Stig Hadenius DN, 15/4 2008)

Medierna borde publicera namn oftare (SvD, 15/4 2008)

Olsson,R Anders. Yttrandefrihet & tryckfrihet. Studentlitteratur, 2006.

Spelregler för press, Radio och TV

http://www.sr.se/sida/LaddaNer.aspx?ProgramID=2795 (Medierna 2009-01-31)

Nyhetsvärdering

Jag tog en titt i Aftonbladet på nätet och fastnade för en artikel om en Älg. ”Älgen missade tåget – tvingades älga iväg”. Man kan verkligen ställa sig frågan vad det är för nyhetsvärde i att en älg står på en plattform. Själv så fastnade jag för den för jag precis haft en död älg utanför mitt hus på en släpvagn (min bror var den stolte skytten). Häromdagen var jag på byns rökeri och såg en halvflådd älg och köpte älgben till köttsoppa (riktigt gott). Det som fick mig att läsa artikeln var att den berörde mig när det gäller tidsaspekten, artikeln kommer precis vid älgjakten och det är ett lättbergripligt ämne inkluderat ett djur. De här några av de aspekter som påverkar vad som är en nyhet och som Björn Häger(2009) tar upp i sin bok, En grundbok i Journalistik, s.86-93.

Den andra artikel som jag fastnade för var Papperstaten i Veckans Fokus. Den handlar om att FN förväntas godkänna det palestinska styret som ett eget land. Själv fastnade jag för artikeln för att den berör frågor om Palestina och Israel, där jag själv har bott och jobbat i flera år. Israel/Palestina konflikten är en konflikt som berör och intresserar många och de flesta har valt en av sidorna som man starkt ger sitt stöd. Tidsmässigt så är det ingen ny konflikt men det aktuella i frågan var att Palestina vänt sig till FN om medlemskap. Det här är aspekter som Häger tar upp i sin bok.

I Bengt Johanssons färska studie av nyhetsvärdering vid svenska nyhetsredaktioner tar han upp ”att mediebevakningen inte är någon exakt spegling av de faktiska hot mänskligheten står inför, utan i stället är ett resultat av en medveten nyhetsvärdering där vissa händelser av

medierna bedöms som mer intressanta än andra att skildra”. Urvalet av händelser styrs av det man tror att publiken vill läsa om och det som säljer. Den andra sidan är ideologiskt färgat och det man tycker att publiken bör ta del av. Mellan de här två är det ofta det ekonomiska som styr.